Nya bilder och lite tråkigheter som blev bra tillslut…

Hej alla!

Förbered Er på ett långt och känslosamt inlägg!

Haha jag älskar när våra valpköpare hänger på mailen när jag inte riktigt hänger med i svängarna med bilduppdateringen…

Det tar otroligt mkt tid just nu då “barnen” ska aktiveras, klippa klor, avmaskas igen, badas ( min veterinär skäller på mig för jag badar dom för ofta haha) byta tidningar, sopa upp alla söndersmulade tidningar som löper stor risk att bli pappersmassa haha. De hinner komma in i sin renbäddade säng och rena hage innan de bajsar och slänger sitt syskon i det! Just i denna åldern tycker jag ( FÖRLÅÅÅÅT) att de är ganska bajsiga och mindre fräscha…isch pi.

Sen är de ute och leker mycket och de är så fantastiska dessa små varelser. Det är en lisa för själen att bara få titta på dessa supermysiga valpar och hur de utvecklas hela tiden. Jag är mkt nöjd med dessa små! Men det var jag faktiskt också med våra andra fina kullar som vi haft denna hösten. Normalt sett när babyarna flyttar blir det ju väldigt tomt men inte denna gången eftersom vi har alla småtjejerna kvar och vår älskade Dumle givetvis. Så fort tiden räcker till så ska jag uppdatera den nya generationens Sheltiebeautys och Sheltieriffics med sina egna sidor så får vi se vad som händer under deras uppväxt.

Jag har under våra 12 år som uppfödare varit förskonad ifrån vissa problem som andra uppfödare tyvärr fått erfara. Visst man har väl haft en del motgångar med missnöjda valpköpare som tyvärr inte fick valp just då. Men sånt är ju livet eller hur? Det är ju inte det att de varit dåliga som valpköpare utan snarare så att jag inte kan trolla med knäna och när jag hittat rätt hem till mina babysar så har jag. Vi kan inte gärna dela upp valparna på mitten eller hur?

Men just denna hösten har jag fått en släng av sleven av problem. Den ena var egentligen inte ngt problem det vara bara så att livet gjorde lite krumbukter med en av våra fina valpköpare så att det inte passade in med en valp just nu och då fick vi lösa det lilla dilemmat med att kontakta en nya härlig familj som blev överlyckliga att de fick en chans att ge vår lille gos en ny familj. Så det löste sig galant till slut! Nu önskar vi bara att livet ter sig lite ljusare snart för vår första familj.

Den andra var dock mkt allvarligare och jag blev väldigt sårad och djupt besviken på mänskligheten  i detta läget. Då detta rörde min vackra Mimmi och hennes välbehövliga pension. Jag har haft väldigt många som varit mkt intresserade av att ta hand om vår ljuvliga flicka. Ni som har träffat Mimmi förstår vad jag menar. Ni andra kan jag bara säga att detta är en once-in-a-lifetime-tjej! Hon har alltid varit en fantastisk mamma och har alltid tagit hand om allas babysar tillsammans med våra avelstikar Ängla och Pippi. Vilket gäng det var! För att mina tjejer skulle få kunna koppla bort valpar för resten av livet så insåg jag att de måste få flytta för det hade aldrig gått med att låta dem bo kvar eftersom vi fortsätter att ha nya kullar och då kommer de alltid att vara på helspänn för att vara de bästa mammorna. Så vi bestämde för ett bra tag sedan ( det tar tid att vänja sig vid tanken ) att när tjejerna var klara som mammor så var det dags. Tyvärr så blev ju finaste Pippi sjuk och finns inte här hos oss i jordelivet längre men Ängla fick flytta till underbara Mia och Lena och lever nu livet på landet! Så var det då dags för Mimsan. Jag har ju varit oerhört tydlig hela tiden med att hon ska gå i pension och absolut inte få fler kullar. Jag ville dessutom lägga ett avelsförbud på henne hos skk så att hon var skyddad. Vi intervjuade många familjer men till slut träffade vi en som vi verkligen trodde på. Dock var vi lite oense för det stod mellan två familjer men ibland så får man ge sig för husfridens skull och så blev det i detta fallet. Hon hade mkt bråttom att ta hem lilla loppan och jag tänkte att det kanske var bäst. Sen grät vi läääänge men insåg att det var ju för hennes bästa.

Efter en vecka hör köparen av sig och undrar om Mimmi blivit kejsarsnittad. Jag som redan berättat detta om och om igen att hon haft kejsarsnitt  och absolut inte skulle gå i avel mer ( då hade jag ju behållt henne isf!!) så blev jag lite orolig över hennes fråga. Nåväl tänkte jag det kanske var så mkt info när hon kom hit att det kanske försvunnit i flödet, vilket jag tyckte var oroväckande vilket fall som. Nåväl då börjar hon skriva att hon har en hane hemma och det skulle ju kunna bli fina valpar dom emellan?! Vad fasen?? Vad menade människan? Jag skrev tillbaka i ganska skarpa ordalag att Mimmi såldes för att gå i pension och få slippa gå mer i avel och att hon efter två snitt och avelsförbud absolut inte skulle utsättas för något sådant. Det kunde ju faktiskt vara fara för hennes liv dessutom! Då får jag till svar att hon kan ju inte hjälpa om hennes hane blev lite för exalterad och vidhöll att det skulle säkert bli jättefina valpar så det vore ju ingen katastrof. Nu blev jag riktigt rädd! Återigen skrev jag till henne att Mimmi INTE ska bli mamma igen och att valparna inte skulle kunna reggas men det verkade inte bekymra henne alls. Vi kom fram till att hon skulle lämna tillbaka Mimmi eftersom hon ansågs sig ha blivit lurad att en tik som gått i pension och är belagd med avelsförbud inte skulle kunna ” tjuvparad” som hon uttryckte det. Mimmi kom hem, jag betalade tillbaka köpeskillingen enl skk´s regler och jag bara kände paniken komma. Det var underbart att få hem henne och räddat henne från denna människa. Men min självkänsla och tro på mig själv att jag var duktig på att hitta rätta familjer ja det hade fått sig en riktig knäck. På 12 år så har vi haft 2 omplaceringar  pga allergi och skilsmässa och det har jag sett som ett tecken på att jag är duktig på vad vi gör och att allt tid och energi vi lägger ner på att hitta rätt hund till rätt familj har gett resultat! Så händer något sånt här! Jag var helt knäckt!

Men efter mkt tårar och kel så tog realiteten över. Vad gör vi nu?  Jag kontaktade den andra familjen som jag valt men tyvärr så funkade det inte längre så nu visste jag varken ut eller in. Nu ville någon därute något annat så jag blev kontaktad av en underbar familj ifrån Stockholm som det klickade med. Jag förklarade väldigt noga att jag kanske inte var så rolig att ha att göra med för just nu var min tro på mänskligheten inte speciellt hög.

Då hände ngt konstigt. Jag åkte ut till min fantastiska veterinär för att besiktiga henne igen och förklarade situation. Då sade hon ngt som för mig blev en viktig del av mitt beslut. Hon sa att hon förstod min besvikelse, ilska och stora tveksamhet för att lita på folk. MEN skulle jag låta det ligga i vägen för att ge Mimmi det hemmet hon så väl behövde? Tänk nu om jag bara dissade alla som ville ge Mimmi chansen så skulle jag ju inte vara schysst mot henne. Bara för att jag fått mig en knäck av ETT jäkla rötägg här i världen så vore det väl synd att låta det förstöra för Mimmi… Hon e klok hon. Det var med en stor klump i magen jag tog emot dom. Vad skulle hända nu? Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var orolig men det som jag tror gjorde att jag slutligen välkomnade deras erbjudande om att ge Mimmi allt det där jag pratat så om , tja det var nog Mimmis reaktion och glädje över dom. De hade lyssnat tålmodigt på allt jag hade att säga och svarat snällt på alla mina militanta frågor som jag fyrade av i rask takt och kryssade av. De visade sådan kärlek till henne så jag blir alldeles varm inombords. Så nu har Mimmi ett nytt kärleksfullt hem i Stockholm och efter härliga meddelanden och uppdateringar så börjar oron lägga sig lite. Men som sagt min mag och självkänsla kommer nog ta en tid att läka efter denna besvikelsen hur någon kan tänka sig utsätta min Mimmi för en “tjuvparning” för att kunna sälja valparna och tjäna snabba pengar enl dom. För hon kunde ju inte hjälpa om det blev så sa hon.

Nåväl ingen ide att älta gammalt tjafs.

Mimmi mår bra, är på plats i sin nya familj och jag känner nu att jag måste skriva en rad till henne för att lugna min oro.

Detta var ett mkt långt inlägg men ni som känner oss vet att vi bryr oss verkligen om våra älskade underbara små och stor pälsklingar och vi är väldigt måna om dom. Därför blir det lite mkt personligt ibland men såna är vi!

Ha nu en härlig ny vecka så hörs vi av snart igen!

Många kramar

 

 

Kommentera